Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Berättelsen kan förföra och förgöra – romanen har kraft att avslöja hur

Freja Rudels, 9.8.2019
Carina Karlsson: Märket 275 s., Schildts & Söderströms 2019

 

Under åren 1665 till 1668 hemsökte djävulen Åland. I det svenska rikets första häxprocess, ett blodigt förspel till den stora häxjakten, miste sju kvinnor livet. För regin svarade häradshövding Nils Psilander, en präst som inhämtat specialkunskaper i utrotande av vidskepelse vid universitetet i Dorpat och som inte drog sig för att omsätta dessa i verklighet.

Carina Karlsson tar oss tillbaka till brottsplatsen både geografiskt och tidsmässigt. Då är nu.

I Märket tar Carina Karlsson oss tillbaka till brottsplatsen både geografiskt och tidsmässigt. Då är nu. Kampen mellan himmel och helvete, vidskepelse och rättrogenhet, satan och Gud utspelar sig inte i något abstrakt fjärran land utan i Sund, Jomala och Saltvik. Den river upp tilltron mellan och inuti enskilda gårdar och drar förödande stängsel av stigma kring dem som berörs av anklagelserna. Det är människor som är bygdens och som knappt är människor mer när bygden vänder dem ryggen.

Konkretionen som ger tyngd och skärpa

Med Märket återvänder Karlsson också till det egna författarskapets begynnelse. Hon debuterade 1996 med diktsamlingen Lisbeta, Per Skarps hustru. Lisbetas öde står i centrum också i Märket vars prosa är utrustad med rika mått av poetisk skärpa och skönhet. Ändå hemfaller Karlsson inte åt att försköna. Konkretionen – berättelsens handfasta förankring i historiens och platsens säregenhet, i enskilda livsöden, specifika gårdstun, skogar, dynghögar och fängelsehålor – ger osviklig tyngd åt framställningen. Också och särskilt där den är som vackrast.

Romanen demonstrerar vilken fatal kombination kastrationsångest och bibelkunskap kan vara.

Karlssons Lisbeta är ett prov på kvinnlig dådkraft, på resurserna hos en enskild kvinna som kan och vågar ta plats, använda sitt förnuft, säga sin åsikt och leva sitt liv. Därmed blir hon också ett tacksamt offer för historiens kanske mest utstuderade variant av misogyni. Karlssons tolkning av häxprocessen demonstrerar vilken fatal kombination kastrationsångest och bibelkunskap kan vara. När hon borrar sig in i medvetandet på den lärde Psilander eller den nitiske förhörsledaren pastor Kjellinus händer det att man tänker att det är så satan faktiskt antar människohamn.

När narrativet om skuld ska rollbesättas

Märket är därtill en tänkvärd studie i hur förgörande berättelser kan vara, när bibelord ska efterlevas, när en bygd ska inkarnera ”moderna” böckers tolkningar av världens beskaffenhet, när narrativ om skuld och synd ska rollbesättas eller när en nämnd är tillkallad för att utdöma skyldiga och en bekännelse är den enda vägen som leder rätt. Romanen visar hur lätt berättelser tar form och får liv, hur odelad uppmärksamhet, lite varm gröt och påtagliga förväntningar kan få en synsk kärring som levt hela sitt liv i samhällets periferi att framkalla konstfulla historier om vars och varannans Blåkullafärder. Och den visar hur de mest orimliga historier kan klibba fast, hur de kan ha kraft att forma livet oavsett om du innerst inne tror på dem eller inte.

Romanen växer långt utöver sitt rätt så oansenliga yttre

Få fenomen är lika omskrivna, undersökta och mångsidigt gestaltade som häxförföljelserna. Karlssons roman hör till de skildringar som motiverar detta ymniga och seglivade intresse. Den växer långt utöver sitt rätt så oansenliga yttre, och det förvånar mig att inte förlaget gett Märket en mer värdig inramning. I min läsning är det en roman som förtjänar både hårda pärmar och många läsare. Den hade också mått bra av ett förord eller efterord som explicit tog upp dess specifika upprinnelse och det större sammanhang den skriver in sig i.

1600-talet – och vår tid

Även om jag ställer mig tveksam till den blygsamma och närsynta inramningen av romanen, anser jag att själva romanberättandets styrka och bärkraft ligger i det lilla, lokala och specifika. Karlsson lyfter knappt blicken över den åländska jorden och hon stannar i det sena 1600-talet. Ändå går mina tankar till långt senare tider.

I kilen som anklagelserna slår mellan Lisbeta och bygden, mellan henne och maken och slutligen mellan maken och livet skymtar samma misstrons mekanismer som i Sofi Oksanens Utrensning. Processen som utspelar sig vid sidan om den egentliga processen, den som förvandlar sken till verklighet, vän till fiende och uppskattad till bespottad, är hos Karlsson fast rotad i den åländska myllan. Lika fullt säger den något om den blomstrande lynchjustisen i vår globaliserade och virtualiserade värld.

Processen är fast rotad i den åländska myllan. Lika fullt säger den något om den blomstrande lynchjustisen i vår globaliserade och virtualiserade värld.

Lisbeta bryts ner i fängelsehålan på Kastelholms slott i takt med att mjölken till lillpojken sinar i brösten. I väntan på att tillräckligt många trollkonor ska dömas för att man ska bemöda sig om att skicka en skarprättare från Åbo famlar hon efter rätt lögner som ska befria henne från livet utan att hennes familj dras med i fallet. Av hennes värdighet återstår bara en flyktig doft i händerna ur vilka hennes bekännelser torterats fram, i den en gång så brukbara handflatans mitt. Jag vet inte var värdigheten sitter hos oss människor av idag, i vilken cyberrymd den svävar. Men jag tror den är precis så bräcklig och stark som hos Karlssons Lisbeta.

 

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto