Hundraårsminnet av den polsk-litauiske författaren Czesław Miłosz födelse noterades i fjol bland annat med en innehållsrik urvalsvolym på svenska av hans omfattande produktion, Ärlig beskrivning.  Czesław Miłosz (1911-2004)  föddes i guvernementet Kaunas i Litauen, där det sedan flera århundraden tillbaka funnits en omfattande polsk befolkning på grund av olika turbulenser i det historiska förflutna. Både detta och senare politiska skeden, världskrig, holocaust, totalitära regimer har i hög grad satt sin prägel på Miłosz’ litterära produktion som framför allt innehåller diktsamlingar men också prosa, essäistik – ofta med självbiografiska element.

År 1980 tilldelades Miłosz Nobelpriset i litteratur och blev plötsligt världskändis från att ha varit något av en doldis tidigare. Därför har också det mesta av Miłosz’ lyrikproduktion som översatts till svenska påpassligt utkommit nobelåret 1980 – hela fyra diktsamlingar och en prosabok, Själar i fångenskap, där bland annat en kritisk uppgörelse med den kommunistiska ideologin ingår.

I urvalsvolymen ingår också en nyöversatt dikt

I den i fjol utkomna urvalsvolymen Ärlig beskrivning, med ett förord av Agneta Pleijel, ingår dikter från tidigare till svenska översatta samlingar, Möte, dikter (1980), Vid flodens strand (2000), Det (2004) och Samlade dikter (1931-1987) från 1990. Samtliga dessa diktsamlingar har utkommit på Brombergs förlag och översatts av Knut Ahnlund, Katarina Gruber, Anders Bodegård och Eva Bruno.Dessutom finns här med en nyöversatt dikt, ”Molnen” (övers. Anders Bodegård) som mycket tydligt tar fram Miłosz’ starka, motsägelsefulla kamp mellan känslor av kaos, hopp och värdetomhet:

Moln, å, mina hemska moln,/ så hjärtat slår, en sådan sorg som marken fårar,/ ni tunga moln, ni vita tysta skyar,/ jag ser på er i gryningen med ögonen i tårar/ och vet att inom mig högmod och begär/ och grymhet och groende förakt/ flätar åt den dödes sömn en bädd,/ och mina lögners allra vackraste färger/ har täckt över sanningen. Då sänker jag blicken/ och känner en vind som viner genom mig,/ brännande, torr. Å vad hemska ni är,/ ni världens väktare, moln! Låt mig somna,/ låt mig famnas av en barmhärtig natt.

En stark närvarokänsla

Översättningarna återger på ett finstämt sätt den poetiska sinnligheten i Miłosz’ lyrik och nyanserna i de skiftande, ambivalenta stämningarna och argumenten.

Czesław Miłosz förenar en stark närvarokänsla, ett kommunikationsbehov, en reflektionssfär och ett narrativt element med ett inspirerande visuellt plan. Miłosz grubblar både över sin egen tillvaro, hela mänsklighetens öde, livets mening, det historiska förflutna, gruvliga minnen kring våldshandlingar, politisk fanatism, kast mellan förtvivlan, tvivel och optimistisk glädje.

Men nu när jag försöker minnas vad som fanns, då finns bara ett hål, och där så mörkt att jag ingenting förstår./ Det enda vi vet är att synd finns och straff finns, vad filosoferna än säger. /Må mitt verk komma människor till nytta och väga upp mitt onda./ Bara Du, klocka och rättvisa, skulle kunna lugna mig, genom att förklara att jag gjorde så gott jag kunde./ Att nu stängs grinden till Svarta trädgårn, frid, frid, det som är slut är slut.

En pendling mellan högt och lågt

Miłosz växlar i sina dikter, som närmar sig prosalyriken, från högt till lågt, breder emellanåt ut tjocka, litet självironiska penseldrag och gör av och till ett både lätt banalt, naivt, passionerat och patetiskt, sentimentalt intryck. Men detta är tydligen meningen eftersom poeten vill få fram spänningarna i den själsliga kampen, dikotomin mellan den egna starka lyriska känslan och den hårda realvärlden.

Varhelst jag är, på vilken plats som helst/ på jorden, döljer jag för människorna min förvissning:/ jag  är  inte härifrån./ Som var jag utsänd att absorbera så mycket som möjligt/ av färger, smaker, ljus och lukter, att uppleva/ allt det som är/ människans andel, förvandla det upplevda/ till ett magiskt register och ta med det dit/ varifrån jag kom.

Därifrån han kom

Det specifika hos Miłosz är väl just det ”varifrån han kom” eftersom det har präglat hans författarskap. Miłosz har nämligen kommit från många olika ställen, från Vilnius där han studerat juridik, Warszawa där han vistades under andra världskriget, USA och Frankrike där han fungerat som diplomat till universitetet i Berkeley, Kalifornien där han verkade som professor i de slaviska språken och litteraturerna 1961-1998. Efter att järnridån föll 1989 kunde Miłosz också fara tillbaka till Polen där han skaffade sig en bostad i Krakov.

Det specifika hos Miłosz är platserna som präglat hans författarskap

Många av Miłosz dikter är också försedda med årtal som markerar de situationer där de uppstått och på så sätt inverkat på innehållet. I slutet på dikten ”Campo dei fiori” som bland annat berör oliktänkaren Giordano Brunos brutala död finns orten och årtalet ”Warszawa – Påsk, 1943”. Efter dikten ”I mitt fosterland” står det ”Warszawa, 1937”, efter dikten ”En stackars kristen ser på ghettot” finns årtalet 1943 och efter ”I Warszawa” anges ”Krakow 1945”:

Vad gör du i ruinerna av Den helige Jans katedral, o poet,/ denna soliga vårdag?// Vad tänker du på när vinden/ blåser från Wisla och virvlar bland/ spillrornas röda damm?// Du svor att aldrig/ bli en gråterska./ Du svor att aldrig röra vid/ ditt folks djupa sår,/ att inte helgonförklara det/ med denna förbannade helighet som förföljer/ efterkommande under århundraden.

Dela artikeln: