I sin debutroman En tesked jord och hav beskriver Dina Nayeri hur livet i Iran efter revolutionen 1979 gestaltade sig för de då 11-åriga tvillingsystrarna Saba och Mahtab Hafezi, deras föräldrar samt för vänner och grannar i den relativt lugna nordiranska byn Cheshmeh dit den välbärgade familjen Hafezi hade sökt sig undan ett betydligt oroligare Teheran.

På sätt och vis kan man läsa Dina Nayeris roman delvis som ett slags maskerad självbiografi eftersom hon föddes i Teheran under revolutionen och emigrerade till Oklahoma som tioåring. Därefter har hon studerat vid Princeton och Harvard samt vid Iowa Writers’ Workshop.  Med detta sitt debutverk från 2013, som skrivits på engelska, blivit översatt till 13 språk och publicerats i 20 länder, belyser Dina Nayeri dramatiskt, magiskt, ingående de tragedier av olika slag som drabbade det dåtida Iran.

Man kan läsa Dina Nayeris roman  som ett slags maskerad självbiografi

Ylva Stålmarck, som översatt romanen, har skickligt, nyanserat, lyckats återge den mångfacetterade, associationsrika och mycket visuellt centrerade språkhanteringen hos författaren. Som läsare kommer man nämligen snabbt in i en fascinerande iransk byvärld, där dofter och färger väller över en i form av torg- och basarlivets otaliga exotiska produkter, där man starkt förnimmer klädseln som hos kvinnorna varierar från olika former av den obligatoriska huvudduken, täckande tygsjok, och de långa kapporna till protestkläder som västerländska jeans och t-skjortor. Dessutom får författaren fram det obehag många kvinnor känner inför att tvångsklä sig i kläder de inte gillar.

Ayatollans tid

I den tid som romanen huvudsakligen rör sig i, sommaren 1981 till senhösten 1992, handlar det om en värld där livet under Ayatollah Kohmeini hamnat under sharialagen, där kvinnorna förtrycks, där allt västerländskt och i synnerhet amerikanskt, i form av tv-program, filmer, musik, böcker, tidskrifter, är förbjudet, där mullorna tagit över och där bokens huvudpersoner i familjen Hafezi, vilka tidigare övergått till kristendomen, nu hela tiden får vara rädda för att bli arresterade och i värsta fall avrättade:

Under revolutionen förekom det inga upplopp eller protestmarscher i Cheshmeh, bara radiosändningar och nya levnadsregler – inga utländska loggor, ingen mer ickemuslimsk musik. I de större städerna började pasdarerna dyka upp överallt i sina olivfärgade uniformer, hopträngda fyra och fyra i kamelbruna jeepar. De tog med sig folk till stationerna som inhyste komitehn – polisstyrkan som bildades i moskéerna 1979 och började säga till folk att allt var syndigt. Det blev värre och värre med åren. Visar du vristen? Syndigt. Har du röda naglar? Syndigt. Är du solbränd? Du måste ha varit naken ute i solen. Syndigt! Syndigt! Syndigt! Om du har solglasögonen uppskjutna på hjässan poserar du. Om du har jeansen instoppade i stövlarna så blottar du dig. Tänka sig.

Drömmen om USA genererar en massa märkliga saker i romanen

Allt detta protesterar bokens huvudperson, Saba, emot så våldsamt att hon av och till hamnar i svårigheter. Redan Sabas mor var tidigare, under det betydligt mera demokratiska samhällsklimatet under shahens regenttid, ute i protestärenden, då hon tog initiativet till att hela familjen skulle bli kristna. Dessutom var modern på allt sätt västerländskt orienterad, hade en gedigen utbildning och kämpade ihärdigt för kvinnans rättigheter. Allt detta ledde till att modern på något sätt plötsligt försvann 1981 tillsammans med Sabas tvillingsyster Mahtab. Och det är egentligen utgående från denna konstellation som bokens tematik och inre värld byggs upp. Fakta och fiktion i romanens realvärld blandas ihop, och drömmen om att komma till det Amerika med sina moderna kulturtrender, som Saba och hennes syster alltid fantiserat om, blir en realitet eller pseudorealitet först i Sabas eget fiktionsliv och sedan i hennes faktiska liv.

Och runt omkring detta med att drömma om USA händer det en massa märkliga saker i romanen. . Saba tror sig veta eller fantiserar om att hennes mor och syster emigrerat till USA och att systern där skapat sig en fantastiskt fri tillvaro som studerande vid Harvard och senare som framgångsrik journalist. Först mot slutet får man veta vad som egentligen hände tvillingsystern, och varför Saba hatar Kaspiska havet.

En värld som byggs av lögner

Trots att också modern i Sabas fantasivärld finns i USA, har det även hänt henne något tragiskt, eftersom det ryktas om att hon finns i ett fängelse i ett fängelse i Iran. Men det här lyckas ingen kunna bekräfta, inte heller Sabas fader eftersom den värld familjen omges med mestadels består av skenhelighet och lögner. Eller så vågar inte fadern avslöja vad som hänt modern/hustrun eftersom han nu låtsas vara muslim. De trognaste vännerna Saba har är barndomskompisarna Ponneh och Reza med vilka hon i hemmets skafferi suttit och lyssnat på förbjuden musik och dragit i sig haschbloss.

Bokens titel En tesked jord och hav kan upplevas som en tematisk beskrivning av det synvinkelskiftande innehållet, där olika berättare relaterar mer eller mindre dramatiska händelser i närmiljön, där livet är skört och existensen balanserar på en liten osäker jordplätt. Dessutom befinner sig Mahtab ”många teskedar vatten och jord härifrån” enligt tvillingsystern Saba. Och mot slutet undrar Khanom Basir, mor till sonen Reza som Saba plötsligt gifter sig med, ”hur många teskedar jord skulle man behöva gräva upp för att Saba skulle nå fram till Mahtab” – nu när det är så mycket jord och vatten mellan systrarna.

Dina Nayeri beskriver detaljrikt det enorma förtryck som funnits i det iranska samhället sedan 1979

Förutom att Saba självmant ville gifta sig med barndomskompisen Reza var hon något år innan gift med en uråldrig man som lät förstöra henne fysiskt. Och detta giftermål gick Saba med på bara för att hon trodde att hon därigenom, som hustru, skulle bli mera fri än som ung flicka, dotter, och äktenskapsvägen – senare när maken dött – lättare kunna ta sig till USA, lättare få visum och kunna inlösa en flygbiljett.

Dina Nayeri har på ett oerhört avslöjande, detaljrikt sätt tagit upp det enorma förtryck som funnits i det iranska samhället sedan 1979. Dessutom lyckas hon på ett engagerande sätt ta fram den psykiska ångesten, trauman och förträngningarna av tragiska händelser samt de hisnande avslöjanden hos de personer hon beskriver och som berör samhällets skenhelighet och dubbelmoral. Samtidigt sugs man som läsare intensivt in i den magiska värld som exponeras i romanen.

Dela artikeln: