Queer är ett ord som alltmer har börjat synas i diskussioner om allt från böcker till filmer till identitetspolitik. Men vad innebär ordet, vad är det man avser om man talar om queera saker? Bakgrunden till queerteorin står att finna på många olika håll, bl.a. i den franska post-strukturalismen, de feministiska litteraturteorierna och den nordamerikanska gayaktivismen.

I sin dikt ”America” skrev den amerikanska poeten Allen Ginsberg den fina raden ”America, I put my queer shoulder to the wheel”. Även om Ginsberg inte var någon queer-teoretiker, var han en desto större kämpe för den gayrörelse som kom att ha ett stort inflytande, så alltså också på akademiskt håll.

Allen Ginsberg: ”I put my queer shoulder to the wheel”

Inom det akademiska spred sig queerteorin till Norden under 1990-talet, som en slags förlängning eller omarbetning av tidigare genusvetenskap och hbt-studier, och har sedan dess använts i forskningssyfte av bl.a. teatervetaren Tiina Rosenberg. I förordet till boken Queera läsningar. Litteraturvetenskap möter queerteori försöker redaktörerna Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén ringa in vad queerteori går ut på, och ställer den samtidigt i relation till den feministiska litteraturteorin: ”Den klassiska feminismens metod, att läsa texten i syfte att blottlägga dess underliggande normer, är […] en del av det queera projektet. Där den tidigare feministiska läsningen fokuserade sexismen, intresserar sig den queera läsarten för heteronormativitet”. De heterosexuella normerna styr uppfattningar om så gott som allt, vill queerteorin säga, oberoende av om man som betraktare och individ är medveten om det eller inte, och det queera perspektivet vill dekonstruera de här normerna, granska dem, och erbjuda något annat, mer nyanserat i deras ställe.

Queera läsningar, som är indelad i fem delar som behandlar det queera genom läsandet, historia, arkiv, genre samt skrivandet, är främst en bok som vill visa hur man inom ramarna för litteraturvetenskapen kan göra bruk av queerteorin. Samtliga skribenter i boken är litteraturvetare, och deras bidrag är analyser och läsningar av bl.a. D.H. Lawrence, Karen Blixen och den finska arbetarförfattaren Hannu Salama. Så gott som alla analyser i boken är initierade, välmotiverade och väldigt intressanta. Exempelvis är Claudia Lindéns artikel ”Är historien alltid redan queer? – Karen Blixens lek med gotiken”, en blick på hur samtiden definierar och uppfattar det historiska, där skribenten lutar sig mot Nietzsche och Heideggers historiebegrepp.

Queerteoretikernas goda självförtroende

Skribenterna förmedlar ett gott självförtroende i det de företar sig i den här boken, nämligen att ge oss läsare en bild av hur man genom teorin kan queera i stort sett vilken kulturprodukt som helst genom att applicera queerteorins normkritiska och, vad det framgår i Queera läsningar – och speciellt Tove Solanders bidrag till boken – uppenbart innovativa praxis. Utöver de skribenter som redan nämnts innehåller boken också texter av Mia Österlund, Mia Franck, Sanna Karkulehto, Pia Livia Hekanaho, Sidsel Sander Mittet, Dag Heede, Mikko Carlson, Maria Margareta Österholm, och utöver detta bidrar även bokens redaktörer Kivilaakso och Lönngren med varsin artikel. Samtliga texter är försedda med utförliga notapparater för den läsare som önskar att förkovra sig i de ämnen som behandlas.

Foucaults diskursanalyser verkar överlag vara en av de stora inspirationskällorna

Flera av skribenterna nämner Michel Foucault i sina artiklar, och i synnerhet hans maktbegrepp som det används i Sexualitetens historia. Foucaults diskursanalyser verkar överlag vara en av de stora inspirationskällorna till utformningen av det queerteoretiska perspektivet. Också den franska filosofen Gilles Deleuze nämns och diskuteras. I tidigare nämnda Tove Solanders bidrag, ”Queerblivanden – Försök till en queer-deleuziansk litteraturläsning” får vi rentav bevittna hur skribenten queerar Deleuzes teorier och begrepp, för att liksom foga in dem i sitt eget blickfång. Det här kan rent forskningsmässigt betraktas som problematiskt, men i sammanhanget är Solanders tillvägagångssätt övertygande. Hon har uppenbarligen själv gjort som hon predikar. Som avslutning på sin artikel tipsar hon sina läsare om några förhållningssätt om man vill ägna sig åt queera läsningar av litteratur, hon skriver bl.a. så här: ”Låt texten formulera sina egna problem istället för att du som forskare överför din problemformulering på texten, och uppfinn nya analysverktyg för varje enskild text istället för att applicera en färdig metod”.

En av utgångspunkterna för Queera läsningar var att skapa en plats som sammanför den queerteori som bedrivs i Norden, och i detta har redaktörerna lyckats med bravur. Resultatet är en känsla av att teorin mår bra här hos oss i norr, att den kan vara underhållande och nytänkande, och att dess förespråkare håller höga akademiska mått. Dessa skribenter har minsann i likhet med Ginsberg gjort bruk av sina symboliska queera axlar.

Dela artikeln: