I urval av Loreta Macianskaitè och översättning av Jonas Öhman och Raimonda Jonkutè innehåller översättningsantologin av litauisk novellprosa, Att avregistrera ett spöke, sammanlagt tjugotvå noveller. Med finns flera kända prosaister från en äldre generation, bland dem Ricardas Gavelis (1950–2002), Romualdas Granauskas (f. 1939), Antanas Ramonas (1947-1993) Markas Zingeris (f. 1947) samt mellangenerationens författare som Sigitas Parulskis (f. 1965).

Laura Sintija Cerniasukaitè (f. 1976) representerar de yngre litauiska prosaisterna liksom Marius Ivaskevicius (f.1973), också dramatiker, vars pjäs Madagaskar gästspelade på Alexandersteatern i Helsingfors under Baltic Circle-festivalen i fjol. På fjolårets Tammerforsfestival fanns Ivaskevicius med deportationsdramat Malysh (Sweet Kid).

Litauen är annorlunda

På grund av historiska och kulturella skillnader har den litauiska konsten, vare sig det varit fråga om bildkonst, litteratur, musik eller teater, på många sätt avvikit från konsten i landets norra grannländer, Lettland och Estland. Element från folkloristiken och folkdiktningen ingår visserligen också i den litauiska konsten men impulserna från centraleuropeisk kultur har snabbare integrerats i Litauen. Då landet dessutom har varit en stormakt, är katolskt, innehåller en särpräglad judisk minoritet och inte är främmande för speciella hednisk-religiösa ceremonier, sätter detta utan tvivel sin absurda, avantgardistiska och dekonstruktiva prägel på konsten.

I den nu aktuella novellantologin fäster man sig alldeles speciellt vid Sigitas Parulskis novell Offret med sin existentiella, föräldrakritiska tematik där berättarjagets ironiskt ambivalenta ”favoritroller”, ”Jesus Kristus, Fadern, Modern, Sonen, oskuld och synd, kärlek och dess tomhet…” samlas till en dunkel ritual.

Markas Zingeris, med släktband till Isaak Bashevisch Singer, blickar i den stämningstäta novellen Den obrutna förbindelsen bakåt till sovjettidens traumatiska telefonsamtal, det genomborrande och uppfordrande samtalet som kan betyda vad som helst.

Lågmält eller absurt

Romualdas Granauskas Livet under lönnen var den första litauiska romanen som översattes till svenska 1991. Romanen hör till de böcker som inte hade kunnat publiceras under sovjettiden eftersom den på ett lågmält, minimalistiskt sätt skildrar hur det litauiska samhället, infrastrukturen och det gamla bylivet bryts ner och ersätts med sovjetsystemet som också det går mot sin undergång.

I Granauskas novell från 1994 med den lyriska titeln Med en fjäril på läpparna kan man inte minst notera författarens särpräglade metaforik där det lyriska mestadels döljer något mycket brutalt.

Ricardas Gavelis väckte uppmärksamhet 1989 med romanen Vilniuspoker som innebar ett genombrott för den postmoderna prosan i Litauen. I den absurda novellen Arhaten i Vilnius dryftar Gavelis det meningslösa livet utgående från litteraturläraren Aurelijus som känner sig existenslös i det nya Vilnius, förbereder sin hängning och hallucinerar.

Ironi och humor

Tematiken hos novellantologins kvinnliga författare, bland dem Giedra Radvilaviciutè, Vanda Juknaitè, Renata Serelytè, Laura Sintija Cerniauskaitè och Jolita Skablauskaitè växlar mellan erotiskt laddade läkarbesök, vardagsslitet i hemmet, njutningsfyllda ögonblick och fantasyaktiga horrorupplevelser. Här finns i olika variationer hela tiden med ett ironiskt element och ett kritiskt, humoristiskt synsätt.

Jolita Skablauskaitè beskriver i Tiden läker möten med en brutal man som väcker fysisk avsky. I Att samla hösthonung tar Renata Serelytè upp en liknande tematik medan Laura Sintija Cerniauskaitè i Men, darling, han har ju min rock på sig…! skapar absurdistiska ögonblick kring rocken som vandrar från den ena till den andra.

Novellantologin, med sina tematiskt och formmässigt omväxlande texter som fått en välformulerad svensk tolkning, ger en utmärkt introduktion till den litauiska prosan under de senaste femton åren.

Dela artikeln: