Marianne Peltomaa gör debut i thrillerklassen med Inget ljus i tunneln, en intrigmässigt spännande roman som både fokuserar på det ökade våldet mot kvinnor och det emotionella engagemanget i brottet.

Marianne Peltomaa (f. 1951) debuterade 1990 med diktsamlingen Det redan sagda och har sedan dess regelbundet utgett romaner som framför allt koncentrerar sig på livet i vardagen, hemmet och den sköra balansen mellan familjemedlemmar, personrelationer och klass- och könsproblematiken. I en senare roman, Resan (1998), befinner sig Nora, adopterad från Colombia, i blickpunkten. Romanen En riktig familj (2002) fortsätter adoptiv- och anpassningstemat genom att den lille Pablito från Colombia gör sitt inträde i familjen, där förhållandet redan är spänt mellan adoptivmodern Anna och adoptivdottern Nora.

Relations- och kvinnofrågor handlar det också om i den nya romanen där thrillerintrigen samtidigt förtydligar den stringenta strukturen och förstås bidrar till att själva intrigen blir spännande. Här har vi först den nittonåriga Julia som våldtagits och mördats i Helsingfors centrum. Systern Amanda mår dåligt och har svårt att acceptera dödsfallet. Så träder kommissarien Heimo Partanen och kriminalkonstapeln Vera Gröhn, med sina medelåldersfrustrationer, in i bilden. Vittnet Ella Svahn, sekreterare, har sett något avgörande.

Marianne Peltomaa skapar innehållsrika personporträtt där karaktärerna mejslas ut och på reflexionsplanet bidrar till att kommentera eller belysa diverse samtida samhälleliga missförhållanden. På ett konkret sätt gestaltar Peltomaa inte bara sina personers inre, psykiska miljöer utan också de yttre miljöerna som inramar händelseförloppen. Också Peltomaas hantering av språket har utvecklats i mångtydig riktning jämfört med den endimensionella flackheten i tidigare böcker.

Dela artikeln: