Mariella Lindéns (f. 1950) åbobok, Åpromenader, med text och bilder, serverar läsaren många frågor, och öppnar för nya vyer: inte bara så att hon med sina fotografier visar nya platser för oss, utan snarare så att författaren tvingar oss att stanna upp och reflektera över vad vi överhuvudtaget SER av omgivningen, och vad vi VET om det vi ser.

Man kan rent av få lite ångest när man inser hur mycket man missar under sina dagliga rusningar till och från arbete, affärer och busshållplatser.

Åpromenader är ett litet bildningspaket mellan trivsamma pärmar, också trivsamt opretentiöst förpackat utan blanka papper och glassiga ramar. Boken omspänner ett drygt år från höst till vinter. I slutet av boken finns en Åbokarta med haltpunkterna för författarens promenad utsatta.

Vad vi lägger märke till

Lindén har vistats i Åbo sedan barnsben, men länge enbart på genomresa och som en tillfällig besökare. Som barn bodde hon vintertid i Pargas, på somrarna i Korpo och som vuxen länge huvudsakligen i Stockholm på vintrarna och som sommargäst fortsättningsvis i Korpo. Nu har hon flyttat och blivit åbobo på riktigt.

I vårt dagliga liv tittar vi sällan på monumenten, de har blivit underligt osynliga

Som gäst och turist håller man kanske bättre utkik, ser saker med nya ögon, medan man som bofast gör omgivningen till ”sin egen”. Med Lindéns egna ord uttryckt:

I vårt dagliga liv tittar vi sällan på monumenten. I sin självklarhet har de blivit underligt osynliga, som möbler i stadens vardagsrum. Vi passerar dem och ser dem utan att se dem. De ingår i de egenheter  vi orienterar oss enligt. Men av tiden förvandlas de till fästpunkter för det vi har glömt.

Som blickfång för sin bok har Lindén haft både ställen och statyer, såväl äldre som nyare, byggnader och båtar. Hon har blandat stort med smått, personligt med allmänt.

Historia och innebörd

Texterna handlar inte bara om det vi ser (borde se), utan ofta också om historien bakom till exempel Henrik Gabriel Porthan och Per Brahe, Aura å, landhöjningens effekt och broarna, Domkyrkan och Åbo slott, spelkortsgestalter med kungliga förebilder, utomhusbadet i Samppalinnaparken, torget som allas vardagsrum och mycket, mycket mera i samma stil. Allt sådant som har format land och stad, och de villkor som är en del av oss boare.

Texterna handlar inte bara om det vi ser, eller borde se, utan också om historien

Fotografierna är mycket varierande, här finns både gamla vykort, detaljer från statysocklar, naturbilder. En del foton är påfallande vackra medan andra kanske snarast kunde beskrivas som ”fulsnygga” – de bryter flödet och påkallar vår uppmärksamhet på ett alldeles speciellt sätt. Och får betraktaren att inse att allt kunde vara annorlunda, det finns alltid alternativ, också då man ska bygga en funktionell stad.

Bilderna kommunicerar med helt egna repliker och är inga menlösa ja-sägare till texten. På ett lite överraskande sätt inser jag att det finns linjer i den finländska arkitekturen, att det gamla går igen i det nya. Åbo karaktäriseras kanske av att vara en kontrasternas kuststad, en stad där många olika stilar och ingredienser från vitt skilda tider har skuffats in i samma smältdegel.

Bild och förändring

I författarens liv har Åbo också fått stå för förändrade villkor, från barndomens avstickare till klädaffären för att köpa nya ”hosor” till aktuellare promenader som bofast invånare som hon har i färskt minne.

Promenader har en rytm med pauser, de böljar, och så gör också litterärt njutbara texter som den här. Staden är ju ett allkonstverk i sig, demokratiskt tillgänglig för ett flertal och billig att avnjuta i lämpliga doser. Boken handlar egentligen mindre om Åbo, mera om staden eller den plats vi vistas på, vår berättelse om var du finns, vilken plats i världen du valt att bosätta dig på (eller bara hamnat på), vad du lämnat bakom dig, eller väntar på. Men det här är resonemang som finns mera mellan raderna än på dem. Men visst finns en del också på raderna – rikets historia, härskarnas härkomst, tingens tillkomst och naturens liv.

Staden är ju ett allkonstverk i sig, demokratiskt tillgänglig för ett flertal och billig att avnjuta i lämpliga doser

I början av läsningen tyckte jag att Lindéns anslag kändes lite för stagnerat och stelt. Jag saknade en lite mer personlig ton, mera äkta invånarliv. Men senare blir det bättre och tonfallet mjuknar, texten blir mera levande.

Jag tänker mig att det här kan vara en välkommen bok till den som har flyttat bort, den som just flyttat in eller någon vars rörelseutrymme krympt. En bra blädderbok att ha till hands, för kortare ögonblick eller lässtunder, för både korta och långa promenader i minnets eller sinnets korridorer.

Dela artikeln: