Författaren Thomas Brunell (född 1966), som debuterade med diktsamlingen Natt-tvätt (1995) och i år har tilldelats Längmanska kulturfondens författarpris, tar i sin senaste bok Nocturnala män. Arton taxiresor genom en grön metropol, läsaren med på svindlande, vinglande taxiresor i ett mestadels nattligt Helsingfors.

Brunell tar läsaren med på svindlande, vinglande taxiresor i ett mestadels nattligt Helsingfors

Thomas Brunell, som själv länge körde taxi, har i sitt nya litterära verk skapat en fascinerande blandning av realistiska beskrivningar av taxiresor, med inslag av i huvudsak korta kursiverade textavsnitt som är poetiskt, aforistiskt reflekterande och innehåller tankar och funderingar kring livet överlag, egna känslor och stämningar kring det omväxlande taxikörandet.

Det realistiska berättandet: kundkretsen

Parallellt med dessa prosalyriska sekvenser löper det realistiska berättandet som emellanåt gör ett absurt, surrealistiskt intryck. Jagberättaren, taxichauffören, kör runt om i Helsingfors och litet längre bort tillsammans med besvärliga kunder, oftast supiga manliga passagerare som uppträder hotfullt, aggressivt, kommer med rasistiska kommentarer om invandrare och ibland onanerar i baksätet.

Här finns nakna studenter i Munksnäs som doppar sig i samband med att de firar valborgsmässoafton, sexköparen som skall iväg till Berghäll till ett massagehak, skådespelaren som i Tölö klär ut sig till Marsken och ”talar om utsökta rätter och snaps, om sin avsky för abborre”. Manschauvinisten i Kampen berättar att ”Doggen fick sitt namn efter president Tarja och skäller ner på alla ”Satans feminister! Jävla lesbianer!”

En annan passagerare åker taxi tillsammans med en pytonorm

Och vid Järnvägstorget undrar kunden om chaffisen vill se ”min f r u k?”:

”… Framme vid Andra linjen stannar jag bilen och drar åt handbromsen, stänger av taxametern och möter hans blick, läpparnas särade linjer, hans öppnade gylf. En väldig kuk sväller på hans vältränade lår. Blottaren håller andan: ’Inte röra, bara se.’ Jag säger att det inte skulle falla mig in. Nu finns han ju verkligen till”.

En annan passagerare, lärare vid Steinerskolan, åker taxi tillsammans med en pytonorm som hänger runt hans hals.

 Stämningsspåret: stadsdelarnas särprägel

Läsaren får således möta en omväxlande kundkrets samtidigt som taxichauffören försöker klara av sina jobbiga kunder. Brunell får med sitt intensiva, känslomässiga sätt att återge sina reseupplevelser läsaren att uppleva en stark närvaro.

”Jag skulle lämna allt, men inte bilderna. Förnimmelserna, kunderna, bladverken”

Brunell lyckas på ett stämningsfullt sätt återge Helsingfors i ljus och mörker, stadsdelarnas speciella särprägel och de slingrande gatorna kring vilka taxin rör sig:

 ”Jag körde närmare fyrtioentusen kunder till deras destinationer och såg dem aldrig mer. Det var nästan alltid natt. Staden v e r k l i g och människorna. Historiens djupa eller ytliga närvaro. Grönskan. De ljusa nätterna sträckte sig mot nya dagrar. Men tröttheten och all urban anonymitet. Liknade alltmer ett rus. Jag skulle lämna allt, men inte bilderna. Förnimmelserna, kunderna, bladverken. M e t r o p o l e n s   b l ä s t e r b r u s.”

Dela artikeln: