Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Att utmana det alternativlösa

Kira Nalin, 17.7.2015
Édouard Louis: Göra sig kvitt Eddy Bellegueule 171 s., Wahlström & Widstrand 2015 Kääntäjä(t): Marianne Tufvesson

Jag öppnar kuvertet med recensionsexemplaren utanför posten och cyklar hem. Jag väljer att börja med den tunna romanen. Den med den unga mannen på pärmen, pojken med de sorgsna ögonen och de utstående öronen. Jag vet så gott inget om boken och författaren, annat än att debuten är självbiografisk och har väckt stor uppståndelse i författarens hemland Frankrike. Jag undviker att googla boken. Jag börjar läsa och slås av den råa tonen. Den första meningen lyder: ”Från min barndom har jag inte ett enda positivt minne”, och det fortsätter i samma lakoniskt konstaterande stil.

Jag börjar läsa och slås av den råa tonen

Några dagar senare, då jag läst hälften av romanen, publiceras en intervju med författaren i HBL. Han har besökt en litteraturfestival i Norge i samband med att boken utkom i svensk översättning. Jag lägger märke till att jag har svårt att fortsätta läsa med neutrala glasögon. Édouard Louis debut är ett fenomen, en sensation, och hans historia håller på att erövra världen som en armé. Plötsligt känns min läsupplevelse besudlad. Samtalet har börjat handla om författaren istället för texten, som det gör så ofta idag.

En frenetisk uppgörelse med sin klass

Göra sig kvitt Eddy Bellgueule är en frenetisk uppgörelse med ett liv som en gång var. Édouard Louis (f. 1992), f.d. Eddy Bellegueule (han har bytt namn), växte upp på landsorten i norra Frankrike. I Picardie regerar arbetarklassen. Männen sliter på fabriken i staden, dricker pastis och viftar med knytnävarna på fritiden. Kvinnorna sköter barnen eller arbetar i kassan i snabbköpet och drömmer om det liv som kunde ha varit. Mans- och kvinnorollerna är inristade i sten och den som avviker från den utstakade rutten får känna det i sitt skinn. Alternativlösheten är det enda alternativet, du sitter fast som flugan i spindelnätet. Den som försöker flaxa sig loss är en förrädare.

Den som försöker flaxa sig loss är en förrädare

I jämförelse med Silvia Avallones (f.1984) debutroman Stål (2010) som utspelar sig i arbetarkvarteren i en stad på italienska västkusten, också i skuggan av en fabrik som spottar ut avgaser från morgon till kväll, saknas glamouren fullständigt. Där Avallones flickor sprang på stranden i bikinis och pojkarna jagade dem i sina muskulösa kroppar och gasade runt med snabba bilar, beskrivs Picardie som en ort dit solen aldrig når. Här viner en ständig råkall vind, hustaken läcker och den sexuella akten är närmast bestialisk. Kroppen är ett instrument, en gravgård över dina fysiska prestationer. Den största gemensamma nämnaren för Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule och Stål är den sociologiska utgångspunkten. Här slutar likheterna.

Att kritisera och sympatisera med sitt ursprung

Sen har vi huvudpersonen, Eddy Bellegueule, som inte passar in i den traditionella mansrollen. Det är klart från första början att han är annorlunda och därför i underläge. Han gör sitt allt för att passa in, men ju mer han försöker gå mot sin egen natur, desto starkare gör den sig påmind. Hans homosexualitet är en röd flagga. Han blir mobbad och utstött av inte bara av sina skolkamrater, utan också av sin familj. Jag tänker på Jonas Gardells tidiga böcker då jag läser Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule, speciellt då det kommer till det brutala våldet i uppväxtmiljön och omgivningens tysta medgivande.

Han blir mobbad och utstött av inte bara av sina skolkamrater, utan också av sin familj

Protagonisten påbörjar sin klassresa redan i ett tidigt skede. Det är fascinerande hur medveten han är om sitt eget underläge istället för att förneka det (en efterhandskonstruktion?). Han försöker ändå anpassa sig till situationen, likt sina bröder sällskapar han med flickor och han använder ”fjolla” och ”bög” som skällsord. Ganska tidigt föds tanken om flykt, insikten om att enda möjligheten till förändring är att bryta sig loss. Eddy har alla förutsättningar för att klara sig utanför uppväxtmiljön. Han har läshuvud och vägrar inrätta sig i ledet, då ledet helt tydligt inte har hans bästa i åtanke. Jaget i boken kritiserar samtidigt som han sympatiserar med sitt ursprung. Frågan lyder om det någonsin går att bryta sig fullständigt loss där man kommer ifrån.

Litteraturen eller författaren?

Det att en bok marknadsförs som autofiktiv och att författaren väljer att prata om sitt privatliv påverkar alltid läsupplevelsen, det kommer man inte ifrån. Detta behöver i och för sig inte vara problematiskt i fall vi medvetet, i det litterära samtalet, gör åtskillnad mellan författare och text. Men då författaren ständigt blir i fokus och texten hamnar i bakgrunden, vilket ligger i tiden, kan det vara bra med diskussion. Ylva Larsdotter lyfter fram detta i en artikel i nyaste numret av Ny Tid (nr 6- 7, 2015) Visst klarade vi oss före Helsinki Lit. Larsdotter hoppas att det i framtiden ”blir mer fokus på Litteraturen med stort L och inte som nu, Författaren med stort F”.

Den sociologiska synvinkeln gör romanen värdefull

Att göra sig kvitt Eddy Bellgueule lyfter fram många viktiga teman. Speciellt den sociologiska synvinkeln gör den till ett värdefullt underlag för litterära samtal världen över. Så länge huvudfokus ligger på verket, det skrivna ordet, istället för på den rafflande historien om underbarnet Édouard Louis som tagit sig från landsortshelvetet till École Normale Supérieure, stjärnskottet som tagit litteraturvärlden med storm.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto