Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

På spaning efter en identitet

Elisabeth Nordgren, 7.2.2020
Eva Odrischinsky: Som alla andra, Min judiska familj och jag 207 s., Förlaget 2019

Författaren Eva Odrischinsky, född 1953 i Helsingfors och numera bosatt i Jerusalem, har i den självbiografiska prosaboken Som alla andra. Min judiska familj och jag, ingående och engagerat beskrivit sin judiska bakgrund, barndomen och uppväxttiden i Helsingfors och de småningom allt mera ambivalenta relationerna till stadens judiska samfund, där det ingår både sekulariserade och ortodoxa judar.

I en tidigare bok, Jerusalem. En bok som hjälper dig att gå vilse (2011), som Eva Odrischinsky skrev tillsammans med Mikaela Hasán och Mats Gezelius var staden Jerusalem huvudpersonen.

Berättelsen rör vid känslan av utanförskap i barndomen, under skolgången och senare som vänsterradikal

I Som alla andra finns ett starkt identitetssökande element, vilket redan titeln syftar på, en ivrig strävan att finna en plats i tillvaron trots känslan av utanförskap, både i den tidigare barndomen och ungdomstiden i samband med skolgången, och senare som ung vänsterradikal och minoritetskommunist.

Evas radikalism tar sig bland annat uttryck i en intim relation till Daoud, en PLO-politiker som hon träffat på en internationell fredskonferens i Helsingfors. Men den här kontakten måste hållas ytterst hemlig, för vad skulle föräldrarna säga om de fick reda på detta.

Somrarna på pensionatet i Lepolampi, där judiska familjer träffas, skildras inlevelsefullt

Förhållandet till föräldrarna behandlas noggrant. Modern, ursprungligen från Sverige, upplever Eva som avlägsen. Däremot har hon en mycket nära relation till fadern, med finskspråkig bakgrund från Viborg, men med ursprungliga rötter i Vitryssland.

Familjen är relativt välbärgad, eftersom fadern, tillsammans med sin bror, sysslar med lönsam trävaruhandel. Somrarna på pensionatet i Lepolampi, där judiska familjer träffas, skildras inlevelsefullt. Här gillar Eva att tillsammans med kompisarna simma och ha det roligt på badstranden.

Hellre jiddisch än det förlovade landet

Eva gick i skola i Zillen (Zilliacuska skolan i Helsingfors, känd för sin nydanade, elevaktiverande pedagogik), fick vänner, men försökte hemlighålla sin judiska bakgrund. Brodern Alexander gick i finskspråkig judisk skola.

Bokens åtta kapitel, med hopp i tiden, belyser på olika sätt både den judiska tillvaron i Helsingfors, det historiska judiska förflutna, relationerna till Israel-Palestina, språkproblematiken kring jiddisch och hebreiska, samt Evas ihärdiga strävan att finna en plats i den komplexa existensen:

”Vi firar inte jul. Vi har ingen julgran hemma och varken får eller ger julklappar. Varför skulle vi fira Jesus, undrar mamma trotsigt”.

Och:

”Chanukka, den judiska ljusfesten vi firar mitt på vintern när mörkret är som störst, är en klen ersättning för julen. Vi får presenter som är avsiktligt anspråkslösa så att vi inte ska förväxla dem med julklappar.”

I skolan försökte Eva hemlighålla sin judiska bakgrund. Brodern gick i finskspråkig judisk skola.

Eva reser till och med till Oxford för att söka sig själv och lära sig bättre jiddisch:

”I stället för att stärka min judiska identitet genom att engagera mig för Israel eller bli mer religiös, har jag sökt inspiration i den försvunna jiddischkulturen. Jag föredrog att anmäla mig till den här sommarkursen i Oxford i stället för att boka en resa till det ’Förlovade landet’ eller fortsätta mina religionsstudier med rabbinen”.

Dessutom vistas Eva ett tag i Frankrike inom en sekt som kallar sig utomjordingar och upprätthåller strikta regler gällande matvanor.

Utmanande examensarbete

Förutom den grundliga inblicken i den judiska historien med alla sina komplexa element är det också intressant att ta del av vad som händer då Eva satte upp pjäsen Köpmannen i Venedig, hennes examensarbete från Teaterhögskolan. Plötsligt avbryts föreställningen då tre av församlingens pampar dyker upp på premiären och sätter stopp för framförandet, eftersom de uppfattar pjäsen som judefientlig på grund av Shakespeares porträttering av rollfiguren, ockraren, juden Shylock.

Tre av församlingens pampar dyker upp på premiären och sätter stopp för pjäsen, som de uppfattar som judefientlig

I det inledande kapitlet, ”Utgångspunkten – Bulevarden 34 a”, berättar Eva bland annat om sin ytterst nära relation till farbrodern Petja och andra släktingar, Evas fars och Petjas erfarenheter i kriget och minnena från deras första år i Helsingfors, Förintelsen, vistelsen i Viborg under tsartiden.

I det avslutande kapitlet ”Alla dör” redogör Eva för hur det känns att förlora sin far som dör i en hjärtinfarkt och senare uppleva att modern begår självmord.

Det reflekterande textinnehållet kryddat med intressanta historiska fakta och den ledigt flytande stilen bidrar till att ge läsaren en stark närvarokänsla och en inspirerande läsupplevelse.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto