Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Med uttrycksfull pensel

Valéria Ofter, 21.10.2003
Joel Pettersson: Till alla, alla, alla... s., PQR 2002

Till alla, alla, alla… är en kulinarisk litterär festmåltid – både för finsmakare och för dem som vill lära sig att bli det. Boktiteln är närmast en rekommendation, man riktigt hajar till av den och redan här kittlar lusten att uttala den högt. Den indikerar inte till någon röd tråd som går genom boken, för temat, alltings början och slut i Joel Petterssons författarskap är livet i det åländska skärgårdslandskapet.

I denna volym publiceras tolv omsorgsfullt valda prosastycken av varierande längd, för första gången i bokform.

Joel Pettersson,

en av de största åländska författarna, har själv inte fått vara med om utgivningen av sina alster; de första utkom på 60-talet, omkring trettio år efter hans död 1937. Möjligen är det de storas öde, att deras verk överlever dem och förvisso är det så att de presenterade prosastyckena bär en klassikers alla kännetecken.

Att måla med ord,

det är Joel Petterssons stora begåvning. Han doppar sin pensel i starka färger och målar vågat, uttrycksfullt. I öster ligger solen och smetar blod över slagsmålet molngobbarna emellan, säger han i sista delen av ‘Landskap’, en berättelse i tre delar. Sedan beskriver han både domedagen och annat, alltihop med färger så man riktigt ser framför sig hela det himmelska spektakel som hela luften ligger full av

Omedvetet kliver man in i det ordmålade landskapet som flödar av allehanda händelser. Nyfiken följer man med Joel på hans upptåg. Hans ögon ser allt, noterar allt och samtalet bland de hederliga kläderna av hederliga människor undgår heller inte hans öron. Nej, Joel, vars spröda antenner noterar även det minsta lilla lägger också märke till att näsdukarna är på snytarhumör på klädsträcket.

Högläsning

blir det innan man vet ordet av. Det är närmast en inre mekanik som klickar igång stämbanden. Man reser sig ur fåtöljen och börjar vandra genom rummet fram och tillbaka alltmedan man läser högt och artikulerar och gör sitt bästa för att ge den skrivna texten uttalsmässig rättvisa. Man vill höra hur den mustiga, välljudande ålandssvenkan låter.

Vad är det som gör Joels texter så lämpade för högläsning? Osökt kommer jag att tänka på ”Det var en afton i början av maj…” den så kända, första meningen i Strindbergs Röda rummet. Att läsa ”Först är det ett stort vitt fält” eller vilken annan som helst av de inledande fraserna till prosastyckena hos Joel inger samma känsla. Jag vill helst avstå från att spekulera i varför många av dem lämpar sig för högläsning ty något enkelt uttömande svar finns inte.

Ett konstverk står på sina egna grunder, en klassiker är tidlös och målerisk lyrik lämpar sig väl till högläsning.

Det är alltid suspekt

när rosornas kronblad ymnigt faller över ett verk och kritik uteblir. Men att kritisera Joel Petterssons prosa är lika svårt som att kritisera en tavla, en skulptur eller vilken annan konstyttring som helst, inte minst för att konst är en så djupt personlig upplevelse.

Joels texter lever. De berör, engagerar och rör vid något inom en. Han besjälar stort som smått, inget är för obetydligt för att fånga hans uppmärksamhet. Vadhelst han ser och hör omkring sig gör han till sitt som han sedan återbördar till oss i den petterssonska tappningen så man kapitulerar och följer med – hänförd och förtjust. Även när han i volymens mörkaste stycke förtvivlat ropar den fan, den förbannade fähunden och sparkar och slår, hänger man på och hejar på honom allt man förmår. För detta är Joel, ålänningen från Lemland, som får läsaren att skratta eller gråta med honom, för hans skull, eller stilla följa med när han målar vägen framför ens fötter. Och för varje ny djupdykning i någon av texterna, i en ambition att finna något att kritisera, upplever jag att det är ständigt fler berömmande ord som kommer till ytan, för varje ny läsning blir jag än mer trollbunden.

Eldsjälarna bakom utgivningen

Tack vare Ralf Svenblads, som har lagt ner mycket arbete på att välja ut och redigera berättelserna, och det lilla åländska förlagets PQR-kultur hängivna arbete får vi möjlighet att stifta bekantskap med en av Nordens stora författare som, även om han själv inte längre är bland oss, fortsätter att leva genom sina verk.

Denna litterära festmåltid

bör avnjutas långsamt och utan brådska och Till alla, alla, alla… rekommenderas både till finsmakare och till dem som vill lära sig att bli det. Den som blir nyfiken på Joel Pettersson och vill veta mer om hans liv kan gå in på Mariehamns stadsbiblioteks webbplats och länken ”Om Joel Pettersson” och vidare ”Ralf Svenblad: Om författaren och konstnären Joel Pettersson”.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto