Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Att skriva är att vaska guld

Kira Nalin, 22.3.2013
Litterärt skapande V: Bara tillfälligt 114 s., Scriptum 2012

Kan man lära sig att skriva, eller är det en gudabenådad gåva? Och hur är det med skrivarkurser, som är så populära nuförtiden? Vad ska de vara bra för om skrivandet är en gåva från ovan? Ett som är säkert: för att skriva fungerande prosa, lyrik och dramatik, måste man producera en hel massa text. Att skriva är som att vaska guld. Handleden drabbas av allsköns infektioner innan det småningom glimmar till i vaskpannan.

Bara tillfälligt är en antologi med texter skrivna av deltagarna i Litterärt skapande, en tvåårig utbildning i författarskap vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi. Antologin innehåller noveller, dikter och kortare texter skrivna av elva deltagare. Boken är en samling texter, en del skissaktiga och andra mer genomarbetade, innehållande hopp om fortsatta författarskap. I texterna förekommer bland annat teman som graviditet, våldtäkt, psykiskt illamående och förälskelse.

Klassperspektiv och genreexperiment

Bland texterna kan nämnas en uppväxtsvit med klassperspektiv skriven av Ann- Charlotte Palmgren (f. 1980) och en experimentell text om en oväntad graviditet skriven av Maria McWilliam (f. 1982). Jemima Koli (f. 1986) skriver känsligt om förälskelse och Karoline Bergs (f. 1982) dikter lämnar intryck. Lasse Garoffs (f. 1981) bidrag ”Blyharmonier” känns omöjlig att definiera, texten är ett genreexperiment med inslag av essäistik, filosofisk betraktelse och ja, jag vet inte vad. Men intressant är det, fascinerande rentav, hur texten ifråga når nya höjder genom att vägra inordna sig i en genre. ”Blyharmonier” är fritt associerande och väcker intresse redan på titelstadiet. Här förekommer Teemu Mäkis kattdödarvideo parallellt med skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki och Kurt Cobains självmord. Stämningen är mörk och tempot drivet. Texten diskuterar begrepp som frihet, helighet och moral.

Det är fascinerande hur texten når nya höjder genom att vägra inordna sig i en genre

Mimma Olsoni-Bromans (f. 1963) text ”Slussen” är en dystopi med inslag av science fiction. Huvudpersonen sitter inlåst i sin bostad framför datorskärmen och äter i kopiösa mängder. Han har lurat Systemet och det är bara frågan om tid då han ”kodas som 35:a”. Han är redan på övervakningslistan då han beställt den största stolsmodellen på grund av sina ryggsmärtor (som beror på fetma). Mimma Olsoni- Broman har utvecklat ett eget språk med facktermer som övertygar. Jag sugs in i berättelsen och önskar att den fortsatt ut över sina tjugosju sidor. Här finns stoff till en hel roman.

”Stenkulla”, skriven av Iris Backlund (f. 1962), är så obehaglig att jag helst hade sluppit läsa den. Författaren skyggar inte för att beskriva hur våld kan gå i arv från en generation till en annan. Kvinnorna i texten är bytesdjur, objekt för det manliga begäret. En del av mig önskar att författaren hade tonat ner de grafiska beskrivningarna. Samtidigt: så här kan det se ut. Varför skulle man försköna realiteter? ”Stenkulla” är en text som sätter spår i läsaren, både på gott och ont.

Inblick i hur text blir till

Det här med antologier är komplicerat. Tematiskt sett går texterna i Bara tillfälligt inte riktigt ihop, vilket ger helheten ett skevt intryck. Sedan är det klart, för att återkomma till diskussionen om man kan lära sig att skriva skönlitteratur, att en del har övat mer än andra. En handfull skribenter har vaskat så handen gått ur led. Då en hand går ur led kan den röra sig hur som helst, fram och bak och runt sin egen axel. Då öppnar sig nya perspektiv. Man vågar överskrida gränser, hitta rätt tonfall, en egen stil. Det handlar om alkemiska processer, processer som sällan går att styra med intellektet. Man måste lita på att allt faller på plats, och gör det inte det får man tålmodigt fortsätta vaska.

Man vågar överskrida gränser, hitta rätt tonfall, en egen stil

Kanske är det därför antologier från skrivarkurser är betydelsefulla. Alla som är intresserade av att skriva och inte har möjlighet att delta i en kurs förtjänar att ta del av processen hur en text blir till. Vi behöver läsa allt från skisser till genomarbetat material för att förstå hur mycket möda det ligger bakom litterära alster.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto