Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Min resa som kritiker

Camilla Lindberg, 10.2.2021

 

Under de senaste femton åren har jag arbetat med kulturkritik och kritiker i olika konstellationer. Under ett drygt decennium ansvarade jag för kulturbevakningen på tidningen Västra Nyland som är en del av koncernen KSF Media. Kritiken omfattade de flesta av kulturens olika genrer, och arbetet vilade på en gedigen grund som mina kunniga föregångare varit med om att bygga upp under ett tidigare sekel.

Jag skrev ledare inom olika områden, men främst kritik inom litteratur, bildkonst och teater. Att få analysera och betrakta så olika verk ökade min förståelse för skapandets processer och premisser. I grunden är de väldigt likartade oavsett genre.

I dag är det en styrka för mig att ha arbetat genremässigt gränsöverskridande, när gränserna mellan olika genrer rent generellt håller på att upplösas i vår digitala omvärld. Konstens tillblivelse och varande förändras. Vad är skillnaden mellan bildkonst och visuell lyrik? Skillnaden mellan film och digital teaterkonst? Å andra sidan har även dessa gränsöverskridande uttryck funnits redan innan digitaliseringen. Kanske kommer också epidemin att påverka utvecklingen på sikt. Teater, film, text och bilder flyter nu ihop på den digitala scenen. Kommer teater på en fysisk scen att ens existera i samma omfattning när restriktionerna lättar? Vad kommer vi i framtiden att definiera som litteratur?

Det här mitt i en samtid som präglas av ett medielandskap där ”klickjournalistik”och snabbhet prioriteras framför djuptänkande analyser som görs över tid.

Arbetet på regiontidningen fick för mig ett abrupt slut 2016 då koncernledningen ansåg arbetet överflödigt, kulturredaktören avskedades och kulturbevakningen decimerades till ett minimum. Tidningen som utkommit som mest sex dagar i veckan blev en tvådagarstidning.

Reaktionerna från kulturfältet gällande just den styvmoderligt behandlade kulturkritiken lät inte vänta på sig. De starka reaktionerna överraskade mig något, och gav i all bedrövelse ändå en tilltro till att kritiken och analystiska texter trots allt har en framtid. Det här mitt i en samtid som präglas av ett medielandskap där ”klickjournalistik”och snabbhet prioriteras framför djuptänkande analyser som görs över tid.

Efter det här fick jag möjligheten att börja arbeta med den nordiska kulturtidskriften Horisont som utkommer i Finland och i Sverige. Papperstidskriften ges ut av Svenska Österbottens litteraturförening och den utgår från ett vidgat perspektiv på textbegreppet, men i fokus står ändå litteraturen.

Mitt deltidsarbete går ut på att tillsammans med min rikssvenska kollega, sovra bland litteraturutbudet och i samarbete med skribenterna ta fram artiklar, essäer, recensioner som känns varierande och aktuella.

I fjol vann Horisont pris som Årets finlandssvenska kulturtidskrift. Uppmärksammad kvalitet försäkrar nödvändigtvis inte tidskriftens existens i framtiden. Precis som andra finlandssvenska tidskrifter så vilar existenserna på ett bräckligt ekonomiskt underlag. Understöden minskar efterhand och delas ut till synes lite godtyckligt. Att planera mer långsiktigt än ett år i taget är svårt.

Jag har till dags dato också gett ut fyra egna böcker. Bland dem finns en platsbiografi om författaren Göran Schildts och hans hustru Christine Schildts grekiska liv. Boken skrevs i den numera avlidne författarens vackra Medelhavshem på den grekiska ön Leros. Där tillkom författarens egna böcker, bland dem hans livsverk, den tredelade biografin om Alvar Aalto. Den internationellt kända författarens inkomster bestod främst av de arvoden han erhöll från Svenska dagbladet i egenskap av litteraturkritiker under mitten av förra seklet. All royalty från sina egna böcker kunde han investera på börsen och de pengarna utgör i dag grunden för en stiftelse som bland annat arbetar för Medelhavskulturen, och för att bevara arvet efter Alvar Aalto.

Det här var under en tidsperiod då det var fullt möjligt att som kritiker livnära sig på sysslan. Göran Schildt behövde heller inte skriva särledes många recensioner under en månad för att få ihop till en basinkomst.

Dagens arvoden, åtminstone på finlandssvenskt håll, är skrattretande låga i förhållande till arbetsinsatsen. Samtidigt finns det några ljus i tunneln. Den nystartade Kritikbyrån hjälper numera till att höja kritikens anseende och erbjuder en möjlighet till fördubblade arvoden för medlemmar. Projektet som finansierat av Svenska kulturfonden och drivs av Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF) är ändå i nuläget endast ett treårigt projekt.

Kanske har det med min lärarbakgrund att göra, men på alla de ställen där jag arbetat med kritik, har jag varit mån om att erbjuda en växtplats och möjligheter för nya skribenter att födas, växa och utvecklas maximalt.

Till min utbildning är jag pedagogiemagister, och därtill har jag en tilläggsutbildning i mentorskap och coaching på universitetsnivå. Kanske har det med min lärarbakgrund att göra, men på alla de ställen där jag arbetat med kritik, har jag varit mån om att erbjuda en växtplats och möjligheter för nya skribenter att födas, växa och utvecklas maximalt. Också Kiiltomatos och Lysmaskens roll ser jag som mycket central ur den här synvinkeln.

Redan nu kan jag glädjande konstatera att den nya satsningen på barn- och ungdomslitteratur vi kommer att införa redan under våren bygger på samma grund. Ett begynnande samarbete med Åbo Akademi har redan gett utdelning, och flera unga doktorander har nappat på erbjudandet att börja skriva recensioner och fördjupade texter inom området för barn- och ungdomslitteratur.

Lysmaskens och Kiiltomatos arkiv är också en skatt att ta vara på, vilket vi naturligtvis beaktar under den pågående förnyelseprocessen av Lysmaskens och Kiiltomatos webb.

I tider då polariseringen i samhället växer och motsättningarna ökar mellan olika språkgrupper, kulturer och länder, känns det utökade samarbetet mellan den svenskspråkiga Lysmasken och finskspråkiga Kiiltomato som en käftsmäll rakt in i vår samtid. Tillsammans kan vi, om inte göra världen väldigt mycket bättre, så åtminstone lite mer begriplig.

Camilla Lindberg är svensk redaktör för Lysmasken.