Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Lek med deckargenren

Petra Ljung, 23.6.2003
Susanne Ringell: Katt begraven s., Söderströms 2003

Katt begraven är Susanne Ringells sjätte bok. Hon debuterade 1993 med novellsamlingen Det förlovade barnet. Hennes senaste bok Av blygsel blev Adele fet nominerades till Runebergspriset.

Kortromanen Katt begraven består av fem kapitel. Varje kapitel består av korta stycken som går från två rader till en sida, men resultatet känns inte alls tunt – Ringell lyckas med få ord ge en levande och träffande beskrivning av personligheter och stämningar i ett finlandssvenskt skärgårdssamhälle. Relationerna mellan sommargäster och ortsbor, Skärgårdsteatern som kommer på besök, ritualerna i kaffedrickande och bastukvällar, butiksbussen som kör runt och luncher i Marthahuset utgör en del av vardagen i byn Viken. Det korta formatet passar också bra för Ringells romanfigurer som inte slösar med orden, utan håller det mesta inom sig. Ändå blir de mycket levande personligheter för läsaren.

Tre människor står i centrum i boken. Den som talar i jagform är den unga Ina. Hon inleder boken med att deklarera att hon har ett mord på mörkret att begå. Läsaren förstår att mörkret finns inuti henne själv. Ina är en vilsen ung kvinna som inte kommit över föräldrarnas skilsmässa, och är på jakt efter sig själv och något att tro på. Hon hyr en stuga i Viken för några sommarveckor för att komma närmare det hon letar efter. Samtidigt återvänder hon till sina barndomsminnen, eftersom hennes familj tidigare hade ett hus där.

Den andra centrala gestalten i boken är Carola, en driftig kvinna som snart ska fylla femtio och vars hus är det mest välskötta i Viken. Carola arbetar i bybutiken, bor ensam och står med båda fötterna på jorden.

Carola känner alla och hon är respekterad för sin duktighet i hela bygden. Carolas familjegrav pryds av Flitiga Lisor i prydlig halvcirkel. Hon sitter aldrig på bensinstationens café och klunkar mellanöl ur knottriga stop.

Så småningom löper Inas och Carolas öden samman genom Sulo. Sulo är en äldre man, en fryntlig figur, i ständigt följe med hunden Anja. Han hyr först en stuga i byn, sedan får han flytta in hos Carola. Han talar inte mycket, men spottar inte i glaset. Han presenterar sig som lapp, och påminner lite om någon av de lappländska ungkarlar som Esko Männikkö förevigat i sina fotografier.

Stekpannan är täckt av grynigt flott. Hundmatsburkarna i hörnet, äggskal i slaskpåsarna och i koppar och byttor här och där. Sulo och Anja sitter utanför stugan, Sulo i en plaststol med glänsande Anja vid fötterna. Sulo borstar henne. Medan han gör det tänker han på Lappland. Det är därifrån de kommer. Det är där de hör hemma.

Sulo delar generöst med sig av sin sexualitet till Ina och Carola. Den mogna Carola blir av med oskulden i bastun, till tonerna av en tango från Sulos transistorradio bakom väggen. Ina låter honom mer vårdslöst ta del av hennes kropp. Den paranta Ebba Blomberg följer med stort intresse Sulos erövringar och hade gärna själv haft ett litet äventyr med honom. Hon har avsevärda dramatiska talanger och hennes desperata försök att förföra Sulo över kaffe och bulle är en av bokens tragikomiska höjdpunkter.

Katt begraven är förutom en kortroman också en ”lek med deckargenren”, som det står att läsa på baksidan av boken. Sulos förehavanden slutar inte väl för alla inblandade, men för Inas del verkar framtiden i alla fall lite ljusare. Läsaren får följa hennes utveckling mot större integritet.

Jag behöver min egen doft, persedlar, jag behöver något eget förutom kroppen, som jag har varit så frikostig med att jag egentligen inte vet om den alls är min. Länge har jag överlåtit den åt alla möjliga håriga håll och kanter, för att. För att det inte var så noga. Det var inte så noga med mig. Skit kan man alltid slösa med.

Ringells romanpersoner påminner lite om Aki Kaurismäkis filmgestalter. Hon lyckas fånga de ordkarga dialogerna på kornet. Samtidigt hyser hon likt Kaurismäki en stor ömhet och respekt för de människor hon beskriver. Ringells språk är rikt och lekfullt och det finns inga transportsträckor i boken. Texten får en inre rytm med hjälp av bl.a. upprepningar som också hjälper till att bygga upp spänningen.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto