Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Noveller om minnen, längtan och andra håligheter

Barbro Enckell-Grimm, 18.5.2018
Viktoria Jäderling: Åh Lunargatan 318 s., Albert Bonniers förlag 2017

Novellsamlingen Åh Lunargatan är Viktoria Jäderlings (f. 1971) debutbok.

På omslagsfliken står det att Jäderling arbetar som litteraturkritiker och tidskriftsredaktör.  Författaren är således välbekant med litteratur, litterära material och medel, och nu debuterar hon skönlitterärt.

Det är ett välkänt faktum att novellsamlingar är en sällsynt genre numera. Det kan te sig lite bakvänt: gynnas inte det korta formatet av vår samtid?

Det är ett faktum att novellsamlingar är en sällsynt genre numera. Men gynnas inte det korta formatet av vår samtid?

Jäderlings noveller är av varierande längd, här finns kortare noveller på bara några sidor (en snarast i diktformat), men många rätt långa. I några av novellerna förekommer samma persongalleri. Novellsamlingen som helhet är en tjock bok, tematik och språkligt anslag är enhetligt.

Uttag ur livet

Novellen är en svårdefinierad, i synnerhet i dagens trängda situation. En gång i tiden var novellerna tydligt avskurna berättelser med inledning, pistol och skott i slutet. Så är det inte längre. I likhet med till exempel Alice Munros noveller är Jäderlings en sorts uttag ur livet utan klart definierbara inledningar och avslut. Handlingen spelar en sekundär roll, personerna blir synliga via det de säger, i de känslor de har.

Samtidigt finns det vid sidan av replikerna mycket som inte sägs ut, som antyds och försvinner ut i ett tomrum, en estetik och ett modus som påminner om skräck.

Jäderling ställer höga krav på sig själv. Hennes noveller är retoriskt och språkligt väl avvägda

Jäderling är en författare som ställer höga krav på sig själv. Hon är oerhört slipad och hennes noveller är retoriskt och språkligt väl avvägda. Meningarna är ofta korta, med huvudsats och en eller ett par bisatser. De inleds ofta med det personliga pronominet ”jag” eller ”hon”.

Så här inleds till exempel novellen ”Kennedy high”:

”Den där tycker jag är underbar på dig. Vänd på dig”. Jag vänder mig om och Beth känner med fingret om bh-bandet stter som det ska runt ryggen. Den är i mörkblå spets, rätt storlek och allt, hon har köpt den på Victoria´s secret.

För det mesta är det kvinnor som står i fokus. Det här greppet gör att novellerna blir monotona och läsaren känner sig instängd –  instängd i kroppar och i rum. Det är kroppar och rum vi vistas i, de utgör själva motivkretsen. Paradoxalt nog andas de flesta novellerna en känsla av hemlöshet i tillvaron.

Laddade med ångest

Så till exempel i novellerna ”Flight flight freeze respons”, som handlar om en kvinnas första älgjakt, om köttslighet och kampen mellan könen och i titelnovellen ”Åh Lunargatan”, där en kvinna och hennes mor besöker huset där modern bott som barn. Vi får berättat för oss vad som hänt i de olika rummen och i trädgården samtidigt som husets nuvarande invånare blir utskuffade i marginalen. Mor och dotter ber att få komma för att se på huset på ett sätt som utesluter ett nej, men läsaren om inte förstår det så varseblir tydligt invånarnas motvilja. I en tredje novell, den ovan nämnda ”Kennedy high”, kämpar en ung kvinna sig genom ett år som utbytesstudent i Kalifornien. Novellerna är oerhört ångestladdade.

Här finns en skicklighet som avskräcker, ett utvecklat sinne för detaljer

Andra motivkretsar är ofrivillig barnlöshet, skönhetsvård, vardag, sex och relationer. Allt beskrivs distanserat, på ett sätt som gör att jag mest känner mig illa berörd men sällan involverad. Trots att jag borde. Novellerna är inte svåra att förstå men de är svåra att ta till sig, de är så oerhört kyliga. Det är naturligtvis också avsikten. Här finns en skicklighet som avskräcker, ett utvecklat sinne för detaljer.

Själva syftet förblir oklart, vad vill författaren förmedla, vad ska vi göra av allt det här?

Kvinnors ensamhet

Det är en kvinnlig värld läsaren får – eller snarare sagt tvingas – vistas i. Det är inte omvårdnad och närhet, utan frånvaro, ensamhet, tomhet och brist Jäderling gestaltar.

Bokens motto är Charles B:s & Adonis ”I can´t seem to get enough hurting from the lack of love” – helt i samklang med tematiken.

Här finns en destruktivitet som riktas främst mot självet

Tillstånd som naturligtvis, åtminstone tidvis, upplevs av de flesta, kvinnor som män. Personerna i Jäderlings noveller är till övervägande del kvinnor, åtminstone de som kommer till tals, samtidigt objekt och subjekt. Därför är det väl motiverat att tala om kvinnlig verklighet här.

Pärmen pryds av en ung, naken och välondulerad flicka som småler. Hon utstrålar samma svala perfektion som personerna i novellerna. Här finns en destruktivitet som riktas främst mot självet. Många utsagor anspelar på något som inte sägs ut, som vi aldrig kommer att få veta, saker som ligger utanför berättelserna. Det är öppningar man kan finna spännande eller tröttande.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto