Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Den turkmeniska professorn

Stefan Wallin, 9.10.2015

Jag kommer aldrig att glömma professorns reaktion, när han fick reda på att mycken information, visserligen i varierande grad för olika discipliner, som finländska forskare behöver, finns lagrad i digital form på bibliotekens databas. Genom att knäppa in några små sökord får den finländska forskaren på bara någon sekund fram mängder av relevant forskningsmaterial på skärmen. När professorn fick höra detta, kunde man i hans blick se beundran, men också en del av den orättvisa som präglar vår värld avspegla sig. Alla är inte likvärdiga – inte heller när det gäller tillgången till information.


För några år sedan träffade jag lite oplanerat en turkmenisk professor, som var på ett besök här i Finland. Mötet med honom var precis som vilken som helst annan träff med en representant för en främmande kultur – sinnesöppnande och tankeväckande. Jag hade igen fått en orsak att klättra ut ur den lite snäva, egocentriska världsbild, som var och en av oss alltid så lätt faller in i.

Som son till en bokhandlare har jag alltid haft en fäbless för den vanliga tryckta boken. En bok skall se ut som en bok, dofta som en bok och bete sig som en bok.

För att kunna vara en framgångsrik forskare, måste professorn i Turkmenistan göra ofattbart mycket mera arbete för att få tag på alla de artikelsamlingar, vetenskapliga publikationer och monografier som han behöver i sin egen forskning.

Som son till en bokhandlare och född på 1960-talet har jag alltid haft en fäbless för den vanliga tryckta boken. En bok skall se ut som en bok, dofta som en bok och bete sig som en bok. Men visst är det bara att inse att också bokens metamorfos, från gulnande papper till doftfri virtualitet, är ett faktum. En allt större del av litteraturen lagras nuförtiden digitalt i en lättillgänglig form på Internet. Antalet virtuella boklån i biblioteken ökar hela tiden, på bekostnad av vanliga lån över disk.

Ofta glömmer vi dock att inte heller den här lyxen erbjuds åt alla. Förutom denna jämlikhetsproblematik uppstår också den mer omfattande frågan om litteraturens framtid. Nejdå, böckerna kommer inte att försvinna, även om de alltmer kommer att utkomma digitalt. Fastän allt fler nöjer sig med att på morgonen läsa korta nyhetsrubriker på telefonens skärm, är det ändå ett historiskt faktum att det är böckerna och de prasslande papperstidningarna som genom tiderna varit grunden för allmänbildningen. Det är de som utgjort byggklossarna för ett kritiskt och upplyst tankearbete.

Dessutom, precis som professor Hans Rosling nyligen sa i en intervju i dansk teve, har böckerna också haft en viktig uppgift som inspirationskälla i vidareutvecklandet av hela vårt samhälle. För att kunna förstå världen räcker det inte med att läsa nyheter, denna färskvara. Man måste också läsa böcker – och ju fler böcker man läser, desto bättre. De ger ofta det perspektiv som behövs för att kunna begripa sig på hur allt hänger samman. För att kunna förstå sin samtid och bedöma sin framtid måste man känna till historien, perspektivet. Då man läser (vilket man inte borde) anonyma kommentarer i nätets diskussionsfora, dessa virtuella kloaker, inser man den kalla sanningen: det finns många, som tydligen aldrig öppnat en bok.

På samma sätt som jag tror på böckernas framtid, tror jag också stenhårt på bibliotekens framtid. Historien om den turkmeniska professorn visar att alla inte har en möjlighet att köpa en smarttelefon för att läsa böcker digitalt. Det är just därför vi behöver våra offentliga högklassiga bibliotek. I arbetet med att göra världen mera rättvis och jämlik spelar dessa institutioner alltjämt en viktig och central roll. Biblioteken är och förblir en helt oslagbar källa för kunskap och inspiration. De är också en av de viktigaste sociala rättvisesymbolerna vi har.

Biblioteken måste vara avgiftsfria för alla, oavsett boningsort eller social bakgrund.

Det här är också orsaken till att biblioteken enligt mig också framöver måste vara avgiftsfria för alla, oavsett boningsort eller social bakgrund. Den politiker som skulle föreslå avgifter för dessa kulturella oaser förklarar samtidigt bildningssamhället fullt krig.

Summa summarum: också nu när hela havet tycks storma litar jag på att boken och biblioteket kommer att överleva också stora förändringar. Kanske är det tvärtom så, att dessa förändringar kommer att ge en skjuts också åt all den kreativitet, som behövs för att också litteraturen skall bli ännu mer mångsidig.

Min ödmjuka önskan är att den här förändringen i sinom sin tid skulle återspeglas i hela vårt samhälle och på det sätt vi bygger upp det. Men allt detta sker inte av sin egen tyngd. Vi måste också kämpa för det, genom att klart markera våra värderingar. Det gäller var och en av oss, vare sig vi verkar i Turkmenistan eller i vår egen, alltmer virtuella vardagsbubbla.

Stefan Wallin

Skribenten är riksdagsledamot (SFP), styrelseordförande för Svenska Kulturfonden och var Finlands kulturminister 2007-2011.