Ode till biblioteken – min kärlekshyllning till mångfalden

Jag blev tidigt stamkund på Åbo stads huvudbibliotek. Jag älskade tyngden i den gamla ytterdörren med en relief av stadsvapnet, den var porten till en värld av läsupplevelser och läsmöjligheter. Jag älskade doften av böcker i den pampiga röda tegelbyggnaden som så generöst bjöd mig på både planerad och överraskande läsning.

I tankarna återkommer jag ofta till en kolumn i Åbo Underrättelser som hyllade bibliotek. Jag har tyvärr för länge sedan tappat bort urklippet, men minns hur jag nickade instämmande när dåvarande ÅU-redaktören Dan Lolax lovsjöng bibliotek i allmänhet och alldeles speciellt Åbo stads huvudbibliotek. Kolumnen klädde i ord många av mina biblioteksbeundrande tankar. Holm talade bland annat om att på bibliotek är alla (ålders)grupper välkomna och ganska jämnt representerade, som en möjlig motsvarighet nämnde han simhallar.

Mångfald av uppgifter

Efter att som Åbo kultursektors svenskspråkiga kulturkoordinator ha haft skrivbordet på flera olika adresser landade jag för snart tio år sedan på stadens huvudbibliotek. Vilken lycka! Trots min iver tog det mig några år att riktigt inse hur värdefullt ett bra bibliotek kan vara och hur otroligt mångsidig både verksamheten och personalen är.

Dagens huvudbibliotek i Åbo består av nästan ett helt kvarter som kombinerar hundra år gammal arkitektur med nybyggd luftighet i tre våningar och moderna tankar om vad biblioteksverksamhet kan vara. Här jobbar nästan 150 personer i många olika team för olika åldrar, olika genrer och olika organisationsfunktioner. Jag insåg snabbt att det fanns mycket i biblioteksvardagen jag inte kände till, sådant som inte syns för kunderna ute bland lånediskarna och hyllorna.

Här finns alla de fingerfärdiga som jobbar med bokbindning och varierande reparationsinsatser

Här finns alla de fingerfärdiga som jobbar med bokbindning och varierande reparationsinsatser. Det tänkte jag inte på som barn när jag lämnade smörgåsspår i Enid Blytons Fem-böcker. Och tänk att höra till dem som besluter vilka titlar och mängder som köps in på olika språk eller inom olika genrer; sakkunskap behöver kombineras med budgetdisciplin, kundkännedom och koll på läsarstatistik. Beroende på tjänstens inriktning kan biblioteksarbetet innehålla allt från arrangerande av författarsamtal, infostunder om Celias ljudbokstjänster och bokning av 3D-printer eller mötesutrymmen till guidning av grupper, fixande av ungdomsverkstäder eller planering av pop up-biblioteksbesök under Konstens natt. Utöver en mångsidig substanskunskap behöver personalen också vara bekant med tillgänglighetsfrågor och säkerhetsaspekter. Jag minns hur det första månatliga stormötet för personalen förvånade mig i sin bredd. På ärendelistan fanns allt från lånestatistik och integrationsarbete till hälsningar från den senaste internationella bibliotekskonferensen och en kommande övning för utrymmandet av hela bibliotekskvarteret.

…nu finns det tre nerkissade stolar som behöver skickas till tvätt…

I personalmatsalen och kafferummen har jag hört intressanta utdrag ur bibbavardagen som jag kanske inte skulle ha tänkt på som kund. Det kan handla om hur det gick när säkerhetsvakten senast behövde inkallas för lite artig assistans. Det kan vara den fastighetsansvariga som konstaterar att nu finns det tre nerkissade stolar som behöver skickas till tvätt eller kanske biblioteksbussarnas chaufförer som pratar om fordonstekniska utmaningar.

Arbetspass vid lånedisken

I takt med att biblioteksverksamheten breddats från att ha varit ett bildningens tempel med böcker och tidningar till att dessutom brett erbjuda allt från medborgarinformation till nischade verkstäder eller tema-evenemang för alla åldrar har den förväntade personalkompetensen också ökat och breddats. Jag är imponerad och lite ödmjuk inför den arbetsvardag som ett vanligt arbetspass vid lånediskarna bjuder på. Kunder frågar om vad som helst när som helst, och kundkontakten kan vara av väldigt varierande artighetsgrad men bibliotekspersonalen ska behålla sina professionella tag i alla situationer.

Inspirerad av allt det här har jag i mitt eget arbete som dels producerande, dels nätverkande och informerande kulturkoordinator allt mer tagit in biblioteket i mina egna planer. Jag har fått glädjefyllda tack efter högläsningsstunder för vuxna, jag har deltagit i kollegers bibliotekspodd med samtal om svenskspråkig och översatt litteratur och planerar som bäst allsång på bibliotekets innergård en augustikväll. Grupper som har bett mig berätta om kulturen i Åbo har tackat för guidade turer genom bibliotekskvarterets arkitektur, historia och statistik. De två bokklubbar för äldre dagisbarn och förskolebarn som träffas varje vecka på biblioteket gör interaktiva besök på de olika avdelningarna för att riktigt bli bekanta med alla bibliotekets möjligheter.

.. jag har också märkt att många föräldrar inte känner till bibliotekets verksamhet och utbud

Som en av arrangörerna för tvåspråkiga Babyveckan har jag inte bara på biblioteket bjudit 0-2-åringar med föräldrasällskap på kultur- och konstsmakprov, jag har också märkt att många föräldrar inte känner till bibliotekets verksamhet och utbud. Genom att barnfamiljerna kommer till biblioteket på exempelvis babypoesi, cirkusjumppa eller sagostunder kommer många för första gången på länge i kontakt med biblioteket. Då slår vi till med att erbjuda bibliotekskort, dra fram lockande bokhyllsvagnar med målgruppslämpliga böcker och allmänt visa vad som erbjuds för verksamhet och evenemang just på biblioteket.

Ett kravlöst välkommen

Det bibliotekskort i ljusrött tjockt papper som jag i barndomen stolt bar i min allra första egna plånbok är sedan länge utbytt till en modern variant à la bankkort. Det här ”bankkortet” känns ofta minst lika viktigt som mina egentliga bankkort. Bibliotekskortet ger mig tillgång till en mängd upplevelser, erfarenheter och möjligheter både på plats i biblioteket och hemma i soffan.

…tidningsläsare, bussinväntare, tidskriftsbläddrare, musiklyssnare, läxläsare, bokbotanisatörer, sittpausbehövande, informationssökare…

Till biblioteket kommer man av många olika orsaker, inte bara för att låna läsbart med sig hem. När jag går genom biblioteket blir jag så varm om hjärtat av att alla de här olika människorna samlas här – tidningsläsare, bussinväntare, tidskriftsbläddrare, musiklyssnare, läxläsare, bokbotanisatörer, sittpausbehövande, informationssökare…

Olika generationer blandas, olika nationaliteter och socioekonomiska grupper möts, olika bakgrunder och behov fyller läsesalar och sittgrupper. Tänk, så värdefullt speciellt i dagens snåla samhällsvindar att biblioteken ganska kravlöst välkomnar alla!

Ett rum i vardagen

Det pratas mycket om hur ungdomar ofta saknar platser för att umgås friare utanför specifika hobbyaktiviteter. Biblioteken kan på många orter vara en ljuspunkt i dunklet på den här punkten, men samma gäller också vuxna. Inte alla vuxna vill eller har råd att umgås på caféer och restauranger, men till biblioteken kan ung som gammal komma med antingen specifika ärenden eller bara för att vara.

På biblioteket får vi möta fakta, fiktion och andras upplevelser i böcker och många andra format. Vi får i samlingarna och utbudet möta gamla klassiker och överraskas av nytt innehåll eller nya format. Vi får möta medmänniskor, vi får möta oss själva i det här medborgarvardagsrummet som är öppet för alla.

Liksom Dan Lolax skrev i ÅU-kolumnen kan bibliotek ses som något av ett brottstycke av samhället. Kanske rentav som det bästa av samhället?