Under sina första fem år har Kiiltomato.net-Lysmasken väl funnit sin plats och visat sin oumbärlighet. Lysmasken är också ett bra bevis på att Internet har kapacitet till långsiktiga och varaktiga insatser. Själva föremålet för verksamheten, litteraturen, behöver och är förtjänt av ett sådant forum. Dess målgrupp, litteraturens vänner, likaså.

Lysmasken har funnit sin plats vid samma tid som den litterära offentligheten karaktäriseras av en allt större snabbhet och förtunning. Böcker kommer och går i kortvariga säsonger och koncentrationen av den litterära publiciteten underblåser den här utvecklingen.

Även Lysmasken försöker reagera snabbt på nya böcker. Internet gör det ändå möjligt för den enskilda recensionen att leva kvar, som de fem årens skörd av tusen texter också visar. Det är det bästa Lysmasken kan erbjuda litteraturen, som ju inte är skriven för att motsvara bara en kort säsongs önskemål.

Lysmasken har på bästa sätt utfört det uppdrag och fyllt det behov den skapades för. Fastän det är bara fem år sedan grundandet, och man inte har anledning att sammanställa hågkomster ännu, kan jag inte låta bli att minnas hur vi funderade på hur Lysmasken egentligen skulle definieras. Recensionsidor för litteratur med liten spridning? Kanske det. Men var det vår uppgift att på stående fot förutspå en anspråkslös framtid och en ringa spridning för någon enskild bok eller litterär genre. Vi enades om beskrivningen ”recensionsidor för litteratur med liten spridning och som förtjänar mer uppmärksamhet”. Nu är Lysmasken enkelt uttryckt en nättidning för kvalitetslitteratur.

Lysmasken har tagit som sin uppgift att lyfta fram litteratur som förtjänar att bli mer uppmärksammad, som behöver debatteras och frågas efter flitigare på bibliotek och i bokhandlar. Utgångspunkten är lika fruktbar som tidigare, men fältet tycks bara blir större. En allt större del av litteraturen som kommer ut blir helt och hållet utan uppmärksamhet från kritiken, eller blir bara slumpmässigt uppmärksammad. Det ges ut fler titlar än någonsin, men bara en smal sektor av hela utgivningen hinner tränga sig in i den offentlighet som läsekretsen har tillgång till innan böckerna redan är försvunna från marknaden som snurrar allt snabbare.

***

Under senare år har jag haft möjlighet att följa med bokutgivningen och kritiken på ett visst astånd. När jag för tre år sedan blev vald till ordförande för författarförbundet, Suomen Kirjailijaliitto, ansåg jag det var bäst att lämna kritikervärvet, både befattningen som huvudredaktör för Lysmasken, och dagskritiken, som jag hade arbetat med i ett drygt kvartssekel.

Från min nya position kunde jag granska kritiken i ett nytt ljus. Jag har kunnat se sådant som då kanske inte undgick mig helt, men som ändå hamnade i bakgrunden när jag som dagskritiker försökte hänga med i bokutgivningen.

När Lysmasken kom till i början av årtusendet var jag entusiastisk. Jag tänkte att det behövdes alternativ till den snedvridning som uppstått i kritikersituationen när bokutgivningen accelererar och bokens stund i offentligheten blir allt kortare. Där har Lysmasken väl fyllt sin uppgift. Men sorgligt nog tycks snedvridningen bli allt större. Böcker kommer och går, fort, fort. Den intensifierade prisruletten riktar uppmärksamheten mot bara en del av litteraturen. Många böcker blir efter, hamnar i skuggan. Deras chans att nå sin publik kan inte garanteras ens av biblioteken, som med sina minskade anskaffningspengar försöker hänga med i ekorrhjulet så gott de kan.

Lysmasken har förvisso utmanande uppgifter och säkert kommer man också att behöva nya linjedragningar och -justeringar. Nu publiceras recensioner i snabb takt, det skrivs regelbundet nya ledare och diskussionen känns dynamisk. Vad man mer skulle behöva, vad jag själv efterlyser, är översikter, granskningar som mer omfattande än enskilda recensioner skulle skärskåda vad som sker och utkommer t.ex. inom lyriken, i prosan eller inom översättningen från något särskilt språk.

Visserligen vet jag att vi författare inte är speciellt förtjusta i översikter där man går igenom t.ex. en hösts hela lyrikutgivning. Vi författare väntar desperat och lidelsefullt på ens en gnutta respons på våra egna enastående nyskapelser. Och av samma orsak tar vi författare det alltid personligt om det inte blir någon recension alls. Då tröstas man inte av att veta att större delen av litteraturen också hamnar i skymundan.

Jag menar inte att de här översikterna helt skulle ersätta enskilda recensioner av böcker. Översikterna och essäerna skulle förstås ingå med längre intervaller, och infalla senare än den kritik som syftar till dagsaktualitet. Vår och sommar, som har stillsammare utgivningstakt, kunde vara bra tidpunkter för översikter.

Ur kritikersynvinkel är granskningen av t.ex. ett helt års lyrik inte någon enkel uppgift, knappt ens ett rimligt uppdrag. Jag minns hur jag i tiden tog emot olika priskommittéers arbetsbeting just för att skapa mig en gedignare överblick av kritikeruppdraget och ett bättre översiktsperspektiv.

Det är ganska ont om kritiker i priskommittéerna, och kritikerna har väl redan egna, inarbetade kanaler, men det kan vara värt att hålla alla linjer öppna. Varför skulle inte Lysmasken målmedvetet kunna förse de här uppdragen yrkeskunnigt folk genom att rekommendera deras insatser för kritikerstipendier och upplåta spaltutrymme för dem på nätet.

***

Översikter och jämförande granskningar kunde kanske lättare fås till stånd om man turvis valde att koncentrera sig på olika genrer. Eftersom inte ens Lysmasken kan nå upp till en kritik som täcker hela fältet kunde man vid sidan av grundutbudet lyfta fram någon speciell litterär genre och samla en del av recensionerna i ett särskilt temablock. Under vårsäsongen kunde man t.ex. poängtera novellkonsten, under hösten lyriken. Ett sådant tillvägagångssätt skulle också bidra till att ge diskussionen stoff och riktning.

Under Lysmaskens andra sommar startade sommarklassikerserien, ett utmärkt drag, enligt min mening. På ett liknande sätt kunde man överväga att närma sig pocketutbudet som vuxit dramatisk. Det har breddats till att omfatta titlar från tidigare års kvalitetsutgivning, sådana böcker som ibland blivit utan offentlig uppmärksamhet, hamnat i kläm mellan klassiker och aktualiteter.

Kari Levola
Lysmaskens första huvudredaktör

Övers. Ann-Christine Snickars

***

I glimrande sammanhang

Jag trivs med att jobba redaktionellt för Lysmasken för att den så starkt glimmar över alla möjliga konstgjort dragna gränser. En gräns är språkgränsen. Andra konstarter kan saxa över den hur lätt som helst och göra sig förstådda, men litteraturen måste man hjälpa på traven. Därför är det så fint att litteraturrecensioner på finska och svenska publiceras om varandra på samma sajt. Det ger varje finländare chansen att genom tätt publicerade anmälningar lära känna en god del av landets litteratur. Och det utan att prenumerera på en otymplig papperstidning. Det enda man behöver göra är att klicka på beställningsknappen hemma hos Lysmasken så får man nya recensioner varje vecka rakt ner i in-boxen på sin dator. Är inte det ett privilegium, så säg.

Cybervärlden struntar ju av princip i begränsningar och Lysmasken kan därför upprätthålla ett kontinuerligt växande recensionsarkiv, hela tiden inom räckhåll. De enskilda recensionerna får också ta plats. Om papperstidningsredaktionerna ger ordern ”Högst tretusen tecken, and I mean it!” kan en Lysmaskenredaktör säga som sagans välvilliga hjälpare: ”Tag så många du behöver!” De här utgångspunkterna sätter en hälsosam press på skribenterna. Vill man exponera sig med femtusen tecken ska det vara substans i dem alla. Tanken på att ens alster är lika lätt att bläddra fram om fyra år som dagen det publiceras kan också få en att tänka lite extra på hur man formulerar sig.

Lysmasken brinner för poesin! Lysmasken bevakar lyrikutgivningen noggrant. Som komplement finns poesigallerierna med poetpresentationer, Kaskas och Knäpparen. Man får ofta höra (åtminstone på svenska i Finland) att intresset för poesi är avtagande, publiken blir allt mindre och skröpligare. Den här attityden sitter i små fläckar på alla skikt: det akademiska, i förlagsvärlden, bland en del kritiker. Vi andra vet att det inte är riktigt sant, poesin är ett modersmål som lever och utvecklas och som manifesterar sig hela tiden på olika tungomål. Lysmasken har visat en stor lust att följa med den utvecklingen. Av de bokförda recensionerna rör 216 lyrik. Inhemsk lyrik, tittar man under kategorin översättningslitteratur hittar man ännu fler poesianmälningar.

Jag gratulerar Lysmasken till att ha passerat 1000-strecket! Det betyder att jag gratulerar alla skribenter. Utan er hade det ju – bokstavligen – inte gått. Ja, må ni leva vidare, i Lysmaskens glimrande sammanhang!

Ann-Christine Snickars
Lysmaskens redaktör