Kirjallisuuskritiikin verkkolehti
Etsii hehkuunsa kirjoja, jotka ansaitsevat lisää huomiota
photo

Kablar genom växlande språklandskap

Barbro Enckell-Grimm, 14.8.2020
Pia Ahlbäck: Kabel 64 s., Ellips förlag 2019

Pia Ahlbäck debuterade som novellist år 1990 med boken Om konsten att simma under namnet Pia Flodin. När hon nu ger ut den lilla diktsamlingen Kabel kan läsaren tänka att novellsamlingens titel kunde stå också för den nu aktuella Kabel. Bokens omslag pryds av näckrosblad som flyter mot en svart sjövattenyta.

Man kan förhålla sig på olika sätt till Kabel: bli uppiggad av strömmen, gilla sprakandet – eller sky elektriciteten, stötarna

Namnet Kabel ger ändå, också, en viktig läsanvisning. Man kan förhålla sig på olika sätt till Kabel: bli uppiggad av strömmen som med blixtens hastighet strömmar genom ledningen, gilla sprakandet och gnistor som flyger – eller sky elektriciteten, stötarna, blixtarna, det nyckfulla och (el)nätet som ständigt pockar på din uppmärksamhet.

Vatten är ju som bekant strömförande.

Dikterna växlar spår

Boken är indelad i fyra delar: ”ETT Inget kan utläsas – jag siktar på er!”, ”TVÅ Vem är du då du går ut i det vilda?”, ”TRE Skogskjolar” och ”FYRA Ljusets kvalitet”.

Dikterna i de fyra avdelningarna är i likhet med rubrikerna olika, något splittrade men samtidigt kompletterar de varandra. Diktjaget strövar i marker, kastar sig i och söker efter ett språk, en röst, ett ställe att stanna på. Läsaren får växla spår.

Diktjaget strövar, söker efter ett språk, en röst, ett ställe att stanna på

Dikterna är centrallyriska, kanske kan man kalla dem delvis språkmaterialistiska med influens av Ann Jäderlund med flera? Här finns en spänning (och sidediteringen kan tyvärr inte återge exakt hur raderna doseras grafiskt. Red:s anm. ):

”ständig elektrifiering,  / hundra lux. // hängersprattlan dinglan / de / från språktrådarna / na // ledningar- / na nannna nnnn nnnnn / a-a-a-aaaaaa              aaaaaa / a lltför högt /…/” 

Diktboken kräver flera läsningar eftersom Ahlbäcks grepp byts. Hon beskriver, benämner och avbildar, hon leker med ord, termer, ljud och betydelser, läsaren kan förnimma Ahlbäcks bakgrund som språkforskare, här i en något annan miljö. Ingenting är för litet, ingenting räcker eller är för stort.

Ingenting är för litet, ingenting räcker eller är för stort

Både det visuella och relationer är viktiga, liksom tidens gång. Flera gånger får jag en känsla av att författaren skildrar en mognande kvinnas behov att gå in i sig själv och bakåt i tiden. Också det är både ett sätt att slå knut på sig själv och räta ut trådarna – mycket som händer samtidigt och på flera tidsplan. Det som en gång varit finns kvar, ändå måste diktjaget vidare:

”Blodjorden, ansiktet / ner / mot de orterna! / tills hon gapar efter luft, och / slutligen / slutligen fylls seglen”

En fisk som kippar efter andan

Säkert är att boken handlar om och gestaltar en frigörelse (Vem är du då du går ut i det vilda?). Just för att dikterna i så hög grad gestaltar i stället för ”handlar om”, är det inte alldeles lätt att få ett grepp om dem.

Min speciella favorit är den minsta och snabbaste fisken där ”och” avbildas brutet över tre rader. Ett märkligt mellanord, ett namn och en förbindelselänk mellan två utmärkande egenskaper, bubblor i utandningsvattnet. En privat liten fiskindivid.

En uppfriskande och krävande diktsamling

Det finns många ingångar, och det är naturligtvis en rikedom och inget författaren ska lastas för – varför skulle hon avstå från någon av dem? För att underlätta läsningen hade jag varit tacksam för fler dikter, för att få mer tid att vandra runt.

I korthet: En uppfriskande och krävande diktsamling.

Arkistostamme löydät vanhempia kirjoituksiamme tarkemmalla hakukoneella. Voit hakea kirjoituksia ajan tai kategorian mukaan.

Arkisto